Sök

Vad är assisterad befruktning?

Vad är assisterad befruktning?

Vi börjar med själva begreppet. Assisterad befruktning är ett samlingsbegrepp för insemination och IVF, två olika behandlingsmetoder mot barnlöshet. Insemination är mindre ingripande av de två och innebär att spermier förs in med hjälp av tekniska hjälpmedel och ägget kan befruktas. IVF (som också kallas provrörsbefruktning) är när ägg tas ut ur äggstockarna och befruktas utanför kroppen (i ett provrör) och återförs några dagar senare som ett embryo till livmodern. Den 1 januari 2019 blev det tillåtet att använda såväl donerat ägg som spermie i Sverige, för par som haft behov av detta. Tidigare krävdes en genetisk koppling till minst en av föräldrarna – man talar om att så kallad embryoadoption nu är möjlig. Tidigare reste folk utomlands för denna typ av behandling.

I Sverige kan makar, sambor eller ensamstående personer behandlas genom assisterad befruktning på sjukhus, även samkönade par. När reglerna infördes på åttiotalet var det endast gifta personer av motsatt kön som kunde få hjälp mot barnlöshet på sjukhus. Det var först 2005 som det blev det tillåtet för två kvinnor att få behandling och 2016 blev det tillåtet för singlar. Fler än två personer kan inte få hjälp via svensk sjukvård och två personer som inte är tillsammans utan t ex vänner kvalificerar sig inte heller enligt svensk lag. Det här upplevs ofta som begränsande för HBTQI-personer där det är vanligt att två kvinnor och en man gör gemensam sak och vill starta en familj, eller en kvinna och två män osv.

Ett par eller en singelperson som vill genomgå assisterad befruktning inom vården börjar med att ställa sig i kö. Om det behövs donerade könsceller, spermier eller ägg, så är kön generellt sett längre än om parets egna celler används.

Det finns en kontrollapparat kring assisterad befruktning och vem som får behandling, en lämplighetsbedömning, men bara om personen/personerna behöver donerade könsceller. Lämplighetsbedömning görs inte om egna könsceller kan användas vid inseminationen eller IVF:en. Om det är två kvinnor som söker behandling så krävs alltså en lämplighetsprövning, (förutom när den ena kvinnan är trans och har spermier). Två män kan också få behandling om den ena mannen är trans med livmoder.

Det är behandlade läkare som ska pröva ”om det med hänsyn till medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att inseminationen äger rum. Inseminationen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden”. Ofta består lämplighetsbedömningen av ett samtal med läkaren men det kan vara mer ingående.

Den som inte orkar stå i den svenska kön eller vill använda en donator de själva väljer kan hitta en egen privat donator och inseminera hemma eller resa till ett annat land där köerna är kortare eller obefintliga. Danmark är ett vanligt resmål för svenska fertilitetsturister (något tillspetsat ord som synts i media). För personer som vill använda en känd donator, t ex en god vän, eller för familjer som består av fler än två personer så kan heminsemination vara ett sätt att bli föräldrar på, eftersom svensk sjukvård endast accepterar tvåsamma parrelationer (eller singlar). Inom svensk sjukvård kan man inte heller välja donator och alltså inte komma med en person som man själv valt ut och få hjälp.

Enligt svensk lag är donatorns identitet skyddad gentemot föräldrarna. Barnet har dock en lagstadgad rätt att när hen når mogen ålder få reda på donatorns identitet. Barnets rätt till sitt ursprung har varit en viktig princip i den svenska rättsutvecklingen om assisterad befruktning. Principen återspeglas i reglerna om vem som erkänns som förälder när ett barn föds. Olika regler kan gälla beroende på hur barnet blivit till. Ibland krävs adoption för att föräldraskapet ska erkännas juridiskt.

Föräldraskapet vid assisterad befruktning

När ett barn föds inom ett äktenskap mellan en man och kvinna antas mannen vara barnets far och makarna får automatiskt gemensam vårdnad om barnet. När två gifta kvinnor får barn tillsammans gäller inte detta och inte heller när sambor får barn (oavsett kön). För att samkönade makar, parter och sambor (oavsett kön) ska bli föräldrar tillsammans krävs bekräftelse av parterna eller domstols dom. Vårdnaden tillfaller personen som föder barnet och den andra parten måste först bekräftas som förälder och vårdnaden blir därefter gemensam enligt överenskommelse mellan parterna. Alla ogifta som får barn måste alltså till familjerätten och berätta hur barnet blivit till och bekräfta föräldraskapet.

När ett barn blir till genom assisterad befruktning kan det vara mer komplicerat. Om ett par rest utomlands och fått behandling har tidigare alltid krävts en adoption efter barnets födelse för att uppnå gemensamt föräldraskap. Sedan 1 januari 2019 kan man slippa adoption om barnet blivit till på klinik i ett land som tillämpar samma regler som Sverige om barnets rätt till sitt ursprung,

Det är en fördel om man kan slippa genomgå en adoption i Sverige när barnet är fött. Det innebär en osäkerhet för barnet rent juridiskt att inte båda föräldrarna erkänns från start. En adoption tar ofta ett år.

En annan sak är att endast makar eller sambor kan uppnå gemensamt föräldraskap genom adoption. Om föräldrarna inte längre är ett par när det är dags för adoptionen så kommer bara den som föder barnet räknas som juridisk förälder. Den andra föräldern träffar i så fall barnet helt på den juridiska förälderns villkor och har inte ens möjlighet att väcka talan om umgänge.