Sök

"Barns boende efter en separation"

- Maria Eriksson, jurist Familjens Jurist

Hur barnets boende ska se ut beror helt på det enskilda barnets situation och ser olika ut från familj till familj. Oftast är det föräldrarnas boendesituation och deras möjlighet att samarbeta som påverkar hur boendet ska se ut.

Barnets boende är hos den förälder som barnet huvudsakligen bor tillsammans med. Men det huvudsakliga boendet är inte samma sak som själva vårdnaden om ett barn.

Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet kan barnet bo växelvis hos sina föräldrar. Då blir båda föräldrar så kallad boendeförälder. Ett annat alternativ är att barnet bor mer hos den ena föräldern och umgås med den andra under särskilt bestämda perioder.

Vad krävs för växelvist boende?

Föräldrarna måste kunna samarbeta för att ett växelvist boende ska anses vara för barnets bästa. Även avståndet mellan föräldrarnas boenden tas i beaktning för att det ska fungera för barnet rent praktiskt.

Kontinuitetsprincipen bygger på barnets behov av trygghet och stabilitet. Utgångspunkten är att barn inte mår bra av att ruckas i sin miljö allt för mycket. Vid en domstolsprövning gällande barns boende läggs stor vikt vid just detta. Därför är det viktigt hos vem barnet har bott den senaste tiden i bedömningen av barnets bästa.

Störst vikt i bedömningen om vem som ska vara boendeförälder får dock föräldraförmågan och vem av föräldrarna som bäst kan tillgodose barnets rätt till trygghet och god omsorg. Men också en bedömning av vem av föräldrarna som har förmåga att se till att barnet ges en rätt till en nära och god kontakt med den andre föräldern.

Betydelsen av barnets egna vilja vid boende

När det gäller boendet har barnen ofta egna önskemål. Lagen anger inte någon exakt ålder då barnets vilja ska tillmätas avgörande betydelse, men 12 år brukar vara en utgångspunkt under en domstolsprocess. Även yngre barns synpunkter ska dock tas i beaktande.

Vem bestämmer om barnet?

När barnet bor hos den ena föräldern och har umgänge med den andra träder föräldrarna in i roller som boende- respektive umgängesförälder. Trots denna rollfördelning är utgångspunkten vid gemensam vårdnad att föräldrarna ska fatta beslut rörande barnet gemensamt.

Den gemensamma beslutanderätten ska dock inte tolkas som att föräldrarna behöver fatta varje litet beslut gemensamt. Av praktiska skäl behöver den förälder som för tillfället har barnet boende hos sig ensam kunna fatta beslut om barnets vardagliga omsorg.

Till den dagliga omsorgen hör beslut om exempelvis barnets kläder, sovtider och fritidsaktiviteter. Även en kortare utlandsvistelse räknas som ett sådant beslut, under förutsättning att barnets umgänge med den andre föräldern inte hindras.

Boendeföräldern bestämmer om barnomsorg

När det gäller eventuell barnomsorg är detta emellertid ett beslut som i sista hand ankommer på en boendeförälder. Detta hänger ihop med att barnomsorgen anses ha starka kopplingar till en fungerande vardag samt att reglerna för kommunal barnomsorg utgår från barnets folkbokföringsadress.

Boendeförälderns bestämmanderätt gäller barnomsorg upp till förskoleklass, därefter krävs båda föräldrarnas samtycke. Observera att vid växelvis boende är båda föräldrarna boendeförälder och måste fatta gemensamma beslut om barnomsorgen också.

Informationsplikt

I och med barnets bästa följer en viss informationsplikt mellan vårdnadshavarna. Detta gäller främst boendeföräldern som har en skyldighet att lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja relationen med umgängesföräldern, om inte särskilda skäl talar emot det. Ännu större ansvar vilar på den förälder som är ensam vårdnadshavare eftersom den andre föräldern då inte ens kan inhämta egen information.

Det finns inte lagstadgat vilken information som måste föras vidare till den andre föräldern utan det är upp till boendeföräldern att bedöma utifrån den aktuella situationen.

Något som alltid faller inom informationsplikten är upplysningar om barnets hälsa eller eventuella sjukdomar.